En bandslip är en mycket mångsidig maskin. Den kan användas till att slipa knivar, saxar, stämjärn, yxor och mycket mer. Vi använder den också till att slipa bort hälen på smidda knivar, slipa fram nya spetsar på avbrutna knivblad, slipa trä, grada arbetsstycken osv.
När man bandslipar kan man slipa raka v-eggar, konkava dvs skålslipade eller konvexa eggar. Raka eggar slipas med en platta bakom bandet, konkava slipas mot ett kontakthjul och konvexa eggar slipas mot fritt band som då flexar och ger en konvex egg. Konvexa eggar är lite mer förlåtande eftersom små vinkelskillnader inte syns och knappast märks heller. Hur konvex eggen blir beror på hur hårt slipbandet är spänt och hur hårt man trycker eggen mot det.
Det finns slipband med olika kornstorlek, slipmaterial, ryggmaterial och beläggningar på slipytan. Eftersom värme är en av en härdad eggs fiender så är det något man måste hålla koll på. Rent generellt så slipar grövre band kallare medan finare band bränner eggen lättare.
En bandslip med ett 50-korns metallslipband på kraftig rygg är en riktigt arbetshäst. Det går snabbt att slipa yxor där man ofta måste ta bort mycket material, spadar går snabbt att slipa skarpa, sekatörer och gräsklipparknivar går fort att fixa till. Genom att göra allt arbete med det grova bandet går det sedan fort att förfina eggen med ett finare slipband typ 120-korn eller ett bryne om det behövs. Annars kan man direkt byta till ett läderband med polervax på för att polera bort råeggen och vips så har man en riktigt skarp egg.
Man måste se till att bandslipen är byggd så att den fungerar till det man tänkt. En vanlig träbandslip som man vänder upp och ner kan bara användas till v-eggar och det är ofta bökigt att komma åt, men att slipa t ex stämjärn är inga problem. Bandslipar avsedda för knivbyggare däremot kan oftast användas till både skålslipade, raka och konvexa eggar. Det brukar gå att byta kontakthjulen till olika diametrar och montera olika anhåll. Verkstadsbandslipar för metall brukar ha en stor platt yta att slipa mot och ett kontakthjul med anhåll.
Sedan finns det mer hobbyanpassade bandslipar som liknar bandsågar i sin konstruktion. De har en tiltbar platta att stöda arbetsstycket mot, ett platt anhåll bakom slipbandet vid plattan och så en bit där slipbandet går fritt i luften. De brukar vara lite klena i sin konstruktion och i motorstyrkan, och eftersom de har ett snabbgående band får man hålla koll på värmeutvecklingen. Men bortser man från eller snarare tar hänsyn till de nackdelarna så kan man slipa det mesta på en sådan maskin.
En stor nackdel och också en hälsofara är gnistorna och slipdammet som bildas. Det du slipar bort blir till spånor och stoftkorn i varierande storlek. Glödande eller heta gnistor innebär en brandfara. Ett bra utsug på maskinen kan fånga upp mycket och en dammskyddsmask är en bra idé att ha. Det finns speciella våtbandslipar men de är ovanliga och ofta mycket dyra. En bandslip kommer alltså att smutsa ner sin omgivning. Det gör kanske inte så mycket i en verkstad, men om du står i ett förråd eller garage så är det nog ingen höjdare med järnstoft på bilens fina lack eller nötande slipstoft i din precisionssvarv.
Om man kan leva med nackdelarna så är en bandslip en mycket kapabel maskin för både allmän och verktygsslipning, men om du bara skall slipa handverktyg i snickarverkstaden är en Tormek kanske ett bättre val.
Tveka inte att höra av dej med frågor!