Det händer att knivar har en böjd spets, och kanske är den också vriden. Det brukar finnas intressanta förklaringar till vad det beror på och när det gäller köksknivar finns ofta frusen mat med i bilden. Vad som än hänt med spetsen så märks det i alla fall när man försöker slipa den: slipningen tar mer på den ena sidan och kanske inget alls på den andra.
Det är alltid lite av en chansning att försöka rikta spetsen. I princip så måste man böja den lika hårt som när den skadades fast tvärt om. Ibland måste man hamra den över en kant. Risken finns att den brister och knäcks istället för att böjas rak igen, och då återstår bara att slipa om bladet så det får en ny spets. Så börja med att fundera på om det är värt risken!
För det mesta går det bra att få spetsen blir rak igen även om det kan finnas kvar antydan till böjning eller s-form. Vi har riktat japanska laminerade knivblad utan problem genom att hamra dem över en kant. Här är lamineringen till fördel, ett genomhärdat blad är mer riskabelt att rikta. Mjukare rostfria blad brukar inte vara några problem att rikta. Men för varje gång metallen böjs ökar risken för brott så helst vill man rikta så lite som möjligt.
Om spetsen brister är det dags att ta fram det tunga artilleriet. En bandslip med ett grovt band underlättar. Slipa ner ryggen, inte eggen. Om du slipar från eggen kommer den högre upp i knivbladet och blir tjockare. Genom att slipa från ryggen behåller du eggen i så tunt material som möjligt och då skär kniven fortfarande lätt. På en del knivar har det inte så stor betydelse eftersom de har ett mer eller mindre jämntjockt blad, men det är oftast enklast och minst risk att slipa från ryggen. Antingen kan man slipa en santokuliknande form genom att svänga ner ovansidan av spetsen eller så slipar man ned mer av ryggen till en rak linje.
Men det viktigaste är nog att lära sig av sitt misstag. Knivar är till för att skära med, inte bända…
Hör gärna av dej med frågor!