En tanke som man ser upprepas lite här och var är att en konvex egg håller bättre än en v-egg eftersom det finns mer material som stöder karbiderna i stålet jämfört med en v-egg.

Min mening om det är nja, det är inte riktigt sant utan på gränsen till en myt. Tänk efter: säg att vi har två eggar där slipvinkeln är lika stor på den yttersta eggen. Vad händer då om vi förflyttar oss uppåt mot bladets ovansida? På v-eggen kommer stålet bli tjockare och tjockare, en linjär ökning. På den konvexa eggen kommer stålets tjocklek inte att öka linjärt, utan ökningen kommer avta ju längre upp vi kommer genom bladet.  Vid samma eggvinkel kommer den faktisk alltid ha mindre material bakom eggen jämfört med en v-egg!

Om man däremot skulle slipa en högre, alltså trubbigare, eggvinkel på det konvexa bladet, så finns det ju mer material bakom eggen och då kan den bli starkare. Men att slipa dit en extra trubbigare rak eggfas har precis samma effekt.

 

 

 

Men om vi tar två blad där det är samma eggvinkel och det ena är konvext slipat och det andra är v-format så lär det inte finnas mer stål som stöder karbiderna i det konvexa bladet. När vi kommer ner på yttersta eggens tvärsnitt så lär inte skillnaden vara särskilt mätbar om vi jämför ett konvext och ett v-format blad med samma eggvinkel.

Svårigheten med konvexa eggar är att säga exakt vad eggvinkeln är. Man kan mäta med en laser som reflekteras på eggen och faller mot en cirkelformad graderad skala, men en sådan apparat är ganska dyr och ovanlig. Enklare är att måla eggen med tuschpenna och helt enkelt prova i en Edge Pro eller Tormek vad vinkeln är. Man börjar med en för låg vinkel, slipar försiktigt och ser hur långt upp på eggen det tar och så höjer man vinkeln lite i taget tills man når yttersta eggen.  Så fort man ser att slipningen tar på yttersta eggen så läser man av vilken vinkel man slipar i, korrigerar för eventuell kilform på bladet och sen har man ett resultat.

Om man vill ha en hållbarare egg så kan man som sagt slipa dit två vinklar, först en låg vinkel som tunnar ut bladet och så en liten slipfas i högre vinkel längst ut för att ge styrka. Om man gör tillräckligt många sådana vinklar som gradvis ökar eggens vinkel så blir det ju en konvex form till slut. Man kan också se det som att man slipar bort ”hörnan” på eggen som ändå bara sticker ut och tar plats i snittet. Och det är det som är fördelen med konvexa eggar jämfört med v-eggar med samma vinkel – de tränger lättare igenom material eftersom de är tunnare. Rent kosmetiskt kan de vara snygga om man slipar dom bra, och har man en bandslip går det fort att slipa dom. Köksknivar som man tunnar ut på bandslipen i låg vinkel skär enormt mycket lättare än knivar som fått en tjock v-fas på eggen. Globalknivarna är i princip slipade på det sättet.

 

Så hur skall man göra då? Om man absolut måste ha en viss exakt eggvinkel kan man tunna ut bladet på en bandslip genom att slipa i låg vinkel, och sedan slipa dit en liten fas i önskad vinkel med t ex en Edge Pro, Lansky eller Tormek. När sedan fasen börjar bli bred efter flera underhållsslipningar så tunnar man på bandslipen igen. Om man har en Edge Pro kan man tunna bladet i låg vinkel med grovt bryne och sedan slipa dit en fas i önskad vinkel med ett fint bryne. Om man inte tvunget måste ha en exakt vinkel så kan man tunna på bandslipen och sedan polera yttersta eggen med fint frihängande slipband eller läderband medan man håller ungefär rätt vinkel på bladet.